Granska det som är jämförbart, fråga bara om resten. Fyra prov i ordning: termlistan skrivs före beställningen och kontrolleras mot leveransen, återöversättningen körs med en annan motor än den som gjorde jobbet, siffror och format kontrolleras var för sig utan språkkunskap, och först därefter går tre markerade stycken till en modersmålstalare med fem konkreta frågor. Tre av proven kräver ingen som kan språket. Det fjärde kräver omkring tjugo minuter av någon som gör det — inte en genomläsning av hela texten.
Vad du faktiskt kan avgöra utan språket
Skiljelinjen är inte mellan lätt och svårt, utan mellan jämförbart och bedömbart. En översättning innehåller en mängd uppgifter som ska överleva överföringen oförändrade eller på ett förutsägbart sätt: produktnamn, siffror, enheter, datum, länkmål, rubriknivåer, antal stycken och de termer du redan har bestämt. Alla går att ställa sida vid sida och räkna. Ingen av dem kräver att du kan läsa målspråket.
Resten — om tonen passar mottagaren, om ett uttryck låter idiomatiskt eller stelt, om ett ordval råkar vara ovanligt formellt i just det landet — är bedömningar. De går inte att räkna fram och ska inte avgöras ur en återöversättnings språkkänsla. Poängen med att dela upp granskningen så här är att låta en språkgranskare börja med ett tydligt urval. Det är ett stickprov, inte ett bevis för att resten av texten är idiomatisk.
En förutsättning gäller före allt annat: källtexten ska vara godkänd. Översätts ett tomt eller luddigt stycke blir resultatet ett lika tomt stycke på ett språk du inte kan bedöma, och då har granskningen ingen chans. Kör därför substanstestet på källtexten först — det beskrivs i när AI-texten låter bra men säger inget — och beställ översättningen först när den passerar.
Går att avgöra själv
- Att alla beslutade termer finns och stavas lika i hela texten.
- Att siffror, enheter, datum och valutor stämmer post för post.
- Att egennamn och produktnamn inte har översatts.
- Att antal stycken, rubriker, listpunkter och länkar är desamma.
- Att inga tecken har gått sönder i filen.
Kräver någon som kan språket
- Om tilltalet ligger på rätt nivå för mottagaren.
- Om ett uttryck är idiomatiskt eller bara grammatiskt korrekt.
- Om en rubrik fungerar som rubrik och inte som en förklaring.
- Om något oavsiktligt låter komiskt, stötande eller ålderdomligt.
- Om en kulturell referens går fram eller behöver bytas.
Avtal, villkor, integritetstexter, medicinsk information och finansiell information ska inte granskas så här. Där räcker det inte att uppgifterna är jämförbara, eftersom ansvaret för innebörden ligger kvar hos avsändaren oavsett hur noga proven körs. Sådana texter kräver en fackgranskare som både kan språket och området, och den kostnaden ska ligga i budgeten från början i stället för att upptäckas vid leverans.
Prov 1: termlistan skrivs före beställningen
En återkommande orsak till att en översatt leverans känns fel är inte grammatik, utan att samma sak heter tre olika saker i samma dokument. Det uppstår när ingen har bestämt vad den ska heta. En termlista är därför inte efterarbete — den är en del av beställningen, och den ska skrivas medan du fortfarande har källtexten framför dig.
Termlistan är dessutom ett maskinellt fält hos de större motorerna, inte en anteckning vid sidan om. DeepL:s aktuella API-referens för ordlistor, läst 26 augusti 2026, kräver att källspråk och målspråk anges när ordlistan skapas. Googles dokumentation för Cloud Translation Advanced, läst samma dag, skiljer på enkelriktade ordlistor, som tas emot som TSV, CSV eller TMX, och likvärdiga termuppsättningar över flera språk, som bara tas emot som CSV med språkkoder i rubrikraden. Google anger också ett sammanlagt tak på 10 485 760 UTF-8-byte för termerna i filen och kräver att varje enskild term är kortare än 1024 UTF-8-byte.
Två detaljer ur den sistnämnda sidan är värda att skriva upp, eftersom de gör att en term tyst slutar gälla utan felmeddelande: träffar mot ordlistan är skiftlägeskänsliga som standard, och en term längre än 1024 UTF-8-byte ignoreras. Skriv därför termen med exakt det skiftläge den har i texten, och bestäm medvetet om skiftlägeskänsligheten ska vara på. En rad i listan är ett önskemål till motorn, inte ett löfte om att strängen dyker upp i leveransen — och det är just därför provet behövs efteråt.
PROJEKT: formarkivet-vt26 SPRÅKPAR: sv → [målspråk, en rad per par] KÄLLSPRÅK: anges uttryckligen för ordlistan SKIFTLÄGE: känsligt / ignoreras — [medvetet val] TERM I KÄLLTEXTEN | BESLUTAD ÖVERSÄTTNING | ANTAL I KÄLLAN formarkivet | ÖVERSÄTTS INTE | 14 kontaktark | [beslutad term] | 9 uppslag | [beslutad term] | 6 OMFATTNING: 15–40 rader räcker för en normal leverans SPARAS SOM: version + datum, tillsammans med beställningen
Provet efter leverans tar några minuter och kräver inget språk. Räkna hur många gånger varje term förekommer i källtexten. Sök sedan i den levererade texten efter den beslutade målsträngen och räkna igen. Siffrorna ska stämma, eller så ska avvikelsen ha en förklaring du kan begära — en term kan legitimt böjas och då träffar en enkel sökning färre gånger. Prova därför två eller tre av termerna genom att söka på ordets början i stället för hela strängen; hittar du fortfarande inget har du en avvikelse att ta vidare, inte automatiskt ett översättningsfel. Spara listan tillsammans med beställningen och leveransen, med samma spårbarhet som beskrivs i ordning på genererat material, så att nästa körning kan använda exakt samma lista.
Prov 2: återöversättning med en annan motor
Ta den levererade texten och översätt den tillbaka till ditt eget språk — men med en annan motor än den som gjorde jobbet. Då bygger inte båda leden på exakt samma system. Det gör inte återöversättningen oberoende och garanterar inte att den avslöjar ett fel, men minskar risken att samma tolkning bara upprepas i andra riktningen.
Läs sedan inte återöversättningen som text. Leta efter tre tydliga avvikelser: en negation som har vänt (”ska” har blivit ”ska inte”, eller tvärtom), en förskjuten aktör (vem som gör vad mot vem har bytt plats), och en sats som har försvunnit eller tillkommit. De kan peka på betydelsefel som behöver undersökas mot källan. Gör provet stycke för stycke med numrerade stycken, inte på hela dokumentet i ett svep — annars blir jämförelsen svår att följa.
En stel, klumpig återöversättning visar inte i sig att den levererade texten är dålig. Den har passerat två maskiner och bär spåren av båda. Använd därför inte återöversättningens språkkänsla, ordval eller meningsbyggnad som grund för ett underkännande. Provet är ett grovt nät för möjliga betydelsefel, inte ett kvalitetsmått. Formuleringar på målspråket ska rättas av någon som behärskar språket, inte utifrån hur en andra motor återger dem.
Prov 3: siffror, namn, datum och tecken — var för sig
Det här provet fångar fel som kan bli kostsamma och samtidigt är lätta att missa, eftersom siffrorna ofta ser rimliga ut vid en snabb läsning. Format för datum, tal, valutor och enheter varierar med språk och region och ska därför kontrolleras separat från ordvalet. Unicodes CLDR, som beskriver sig som en databas för sådan formatering för fler än hundra språk, är underlag för operativsystem och programspråk. CLDR:s sida om siffersymboler, läst 26 augusti 2026, definierar bland annat decimaltecken och gruppavskiljare per språkvariant och visar exempel där samma tal skrivs på olika sätt. Det är alltså där du börjar.
Gör kontrollen som fem separata genomgångar i stället för en. En blandad genomgång låter blicken vila på det som ser bekant ut, och just siffror ser bekanta ut på alla språk.
Ska texten bli undertext tillkommer ett steg som inte hör hemma här: raderna måste brytas om på nytt efter översättningen, eftersom orden hamnar i en annan ordning. Den ordningen — rättat transkript, sedan översättning, sedan ny radbrytning — beskrivs i undertexter och transkript och upprepas inte här.
Prov 4: den avgränsade frågan till en modersmålstalare
Nu, och först nu, är det värt att be någon om hjälp. Skillnaden mot det vanliga sättet är att du inte skickar en text och en känsla, utan ett urval och ett antal frågor med ja eller nej som svar. Det gör uppdraget möjligt att tacka ja till, jämförbart mellan leveranser och billigt nog att göra varje gång.
Välj tre stycken: det första stycket, ett stycke mitt i texten där det viktigaste påståendet står, och rubriken eller uppmaningen som ska få någon att göra något. Då provar du inledning, kärnpåstående och handling i samma urval. Skicka dem tillsammans med motsvarande stycken på källspråket, så att granskaren kan se vad som var avsett — annars svarar hen på en text utan avsikt. Faller någon fråga, eller varierar texten mycket i ton och ämne, ska språkgranskningen utökas bortom de tre styckena.
TEXTENS SYFTE: [sälja / instruera / informera]
MOTTAGARE: [vem, i vilket land, i vilken situation]
BIFOGAT: 3 stycken på målspråket + samma 3 på svenska
Svara ja eller nej, och skriv en rad om svaret är nej:
1. Är det tydligt vad läsaren ska göra efter stycke 3?
2. Låter tilltalet rätt för mottagaren ovan?
3. Finns något ord som är onödigt formellt eller ålderdomligt?
4. Finns något som låter komiskt, stötande eller oavsiktligt tvetydigt?
5. Skulle du själv skriva rubriken så?
DU BEHÖVER INTE: rätta stavning, jämföra ord för ord
eller läsa hela dokumentetKommer ett nej ska du inte be granskaren skriva om stycket i förbifarten. En omskrivning som görs utan tillgång till resten av texten skapar en ny inkonsekvens, och nästa körning av översättningen skriver ändå över den. Notera i stället vad som var fel, avgör om det gäller ett enstaka ställe eller hela texten, och rätta i beställningen. Textarbetets övriga delar — brief, struktur och granskning på källspråket — hör hemma i textguiden.
Var felet rättas när ett prov faller
Det är här metoden tjänar in sin tid: tre av de fyra proven pekar uppåt i kedjan, inte på den levererade filen. Att rätta direkt i måltexten är skört i ett återkommande arbetsflöde, eftersom rättelsen försvinner vid nästa körning och eftersom du inte kan kontrollera vad du själv skrev.
Kör proven i nummerordning och stanna vid första fallet. Faller termprovet är det ingen mening att köra återöversättningen, eftersom jobbet ska köras om ändå och den nya leveransen är en annan text. Samma sak gäller nedåt i listan: varje prov förutsätter att det föregående är grönt. Den enda gång du kör alla fyra i följd är när alla passerar.
Leveransen är klar när termlistan är skriven före beställningen och kontrollerad mot den levererade texten, när återöversättningen är gjord med en annan motor och inte visar någon vänd negation, förskjuten aktör eller försvunnen sats, när siffror, enheter, datum, namn och tecken är kontrollerade i fem separata genomgångar, och när tre markerade stycken har fått fem ja från någon som har målspråket som modersmål. Termlistan, beställningen och leveransen ligger sparade tillsammans med versionsnummer, och de anmärkningar som rättades är inskrivna i beställningen inför nästa gång.