Rätta i fast ordning: namn och fackord, siffror, skiljetecken, tidkoder. Ordningen är vald efter vad som kostar mest när det är fel. Ett felstavat namn är ett sakfel, en felplacerad radbrytning är obekväm — börja med sakfelen.
Undertext och transkript är olika saker
De förväxlas ofta och har olika uppdrag. Undertexten följer bilden i realtid och läses samtidigt som något annat pågår. Den måste därför vara kort, brytas på rätt ställen och ligga exakt i tid. Transkriptet läses i stället för att lyssna. Det får vara fullständigt, ha stycken och rubriker, och behöver inte följa talets exakta rytm.
En undertextfil som klistras in som transkript blir en oläslig radda korta rader utan skiljetecken. Ett transkript som används som undertext hinner aldrig läsas. Bestäm vilket du gör innan du börjar rätta, för rättningarna skiljer sig åt.
Behöver du båda: gör transkriptet först, som en riktig text, och korta ner till undertext därifrån. Motsatt ordning innebär att du sätter ihop meningar som redan sönderdelats.
Vad som alltid blir fel
Felen är förutsägbara, vilket är goda nyheter: du kan leta efter dem riktat i stället för att läsa igenom allt lika noggrant.
Notera vad som inte står i listan: vanliga ord i vanliga meningar. Dem behöver du sällan röra, och det är därför automatisk transkribering trots allt sparar mycket tid.
Rättningsordningen
Regler för läsbar undertext
Undertext har ett hantverk med några tumregler som gör mer skillnad än något verktygsval.
Fem tumregler
- Två rader, inte tre. Tre rader täcker för mycket av bilden och hinner inte läsas.
- Bryt vid en naturlig gräns. Bryt mellan satser, inte mitt i en fras. ”Vi bestämde oss / för att göra om allt” läser bättre än ”Vi bestämde oss för / att göra om allt”.
- Låt texten stå kvar tillräckligt länge. Är du osäker: läs den högt i normalt tempo och lägg till en stund.
- Skriv om hellre än att korta bort. Talspråk är ordrikt; en kortare mening med samma innebörd är bättre än en avhuggen.
- Ta bort tvekljud, behåll tonen. ”Eh” och ”liksom” hjälper ingen i skrift, men en talares sätt att uttrycka sig ska inte skrivas om till kanslisvenska.
Undertext på ett annat språk
Maskinöversatt undertext är den punkt där kvaliteten faller snabbast, och av ett skäl som är lätt att missa: översättningen görs rad för rad. Undertextraderna är redan sönderdelade efter talets rytm, inte efter meningens grammatik, så översättaren får halva satser utan sammanhang.
Lösningen är samma ordning som ovan, en gång till. Utgå från det rättade transkriptet — hela meningar med skiljetecken — översätt det, och dela sedan upp den översatta texten i undertextrader på nytt. Radbrytningarna i originalspråket går inte att återanvända, eftersom orden hamnar i en annan ordning.
Räkna också med att längden ändras. En svensk mening blir ofta längre på franska och kortare på engelska, och en undertext som var lagom att hinna läsa på ett språk kan behöva kortas på ett annat. Det är omskrivning, inte översättning, och det är en människas arbete.
Vad texten är värd utöver tillgängligheten
Ett rättat transkript är den enda delen av ett ljud- eller videomaterial som går att söka i, citera ur och länka till. Det gör det till underlag för mycket annat: sammanfattningar, artiklar, sociala inlägg och rubriker kan alla byggas från transkriptet i stället för från minnet av vad som sades.
Här finns dock en fälla värd att ta på allvar. Låter du en modell sammanfatta ett orättat transkript ärver sammanfattningen alla fel — och den låter ändå säker. Rätta först, sammanfatta sedan, och kontrollera sammanfattningen mot samma sorts frågor som i substanstestet.
Spara det rättade transkriptet tillsammans med ljudfilen, inte i ett separat system. Ordning på materialet beskriver hur; principen är densamma som för bilder och beställningar — det som hör ihop ska ligga ihop.
Varje namn, fackord och siffra är kontrollerad mot ljudet. Texten går att läsa utan att lyssna, och för undertext: den kommer med talet, är högst två rader och står kvar tillräckligt länge för att hinna läsas i normalt tempo.